Stand up-paddling från Sverige till Finland

”Varför paddla en SUP till Åbo från Sverige?”

Det var en fråga som jag ofta fick under förberedelserna för mitt äventyr. I ärlighetens namn tog jag mig tid att verkligen reflektera för att hitta ett meningsfullt svar.

Ju äldre jag blev och ju mer mitt företag, Kajaktiv AB, växte. Desto starkare blev min längtan efter äventyr. Jag har sedan tidigare redan utforskat olika platser via expeditioner så som; cykelturer genom Mongoliet och Tibet under vintern, forsäventyr på avlägsna floder i Nepal, samt många havskajaksturer till områden som Madagaskar och Lofoten Öarna. Ändå har det alltid kvarstått en rastlöshet som drivit mig att göra kortare resor, inte bara för personlig tillfredsställelse, utan också som en smart marknadsföringsstrategi för våra produkter. Jag kunde på så vis testa dem i autentiska miljöer.

Denna expedition skulle inte vara min första korsning över Ålands hav med paddel. En tidigare resa i havskajak till Helsingfors hade visat mig vad det innebar att navigera över öppet vatten. Minnet av att förlora land i sikte och tröttheten när land äntligen nådde, etsade sig fast.

Det var inte långt efter den havspaddlings-resan som vi började marknadsföra Red Paddle Co och stand-up paddle boarding. Det var här idén föddes om att korsa över till Åbo på en SUP. Men att bara paddla till Mariehamn och sedan ta båten tillbaka kändes inte tillräckligt tillfredsställande. Jag bestämde mig för att paddla lite längre för att ta en öl med min kanadensiska vän Roni i Åbo. Resan lovade också tusentals öar att utforska och tälta på under vägen.

Jag började långsamt planera inför denna tur för två år sedan. Jag väntade på rätt väderförhållanden och en lucka i schemat, bortom arbete och andra åtaganden. 2023 visade sig vara en utmaning med avseende på vädret, men jag såg en öppning och var snabb att samla de sista förnödenheterna när chansen kom.

Klockan 08:00 vinkade Astrid på Kajak & Uteliv Gräddö farväl när jag paddlade mot Ålands västligaste öar. En välkommen medvind skyndade mig framåt.

Efter ungefär fyra timmar hade jag nått halvvägs, min ursprungliga tidsplan skulle förlängas betydligt. Uthålligheten testades ytterligare av den växande nordliga dyningen som pressade mig söderut. För att hålla kursen var jag tvungen att paddla 90% på höger sida.

Flera har frågat om jag kände rädsla ute på det öppna havet. Ärligt talat så kände jag mig väl förberedd och självsäker.

Min kärlek till att vara på öppna vattnet, som inkluderar seglingen över Atlanten, har alltid varit en positiv upplevelse för mig. Denna resa var inget undantag.

Med en SPOT Gen 4 satellitbaserad nödsändare kunde mina kompisar spåra min position i realtid, och om det behövdes kunde jag trycka på SOS-knappen. Det fanns oftast båtar i närheten, inklusive ett containerfartyg som tydligt undvek mig. Jag hade nödraket och nödbloss med mig. Under de åtta timmarna på vattnet passerade Eckerö färjan tre gånger. Jag hade också en VHF-radio med mig, dessutom hade jag telefonanslutning större delen av vägen.

Fysiskt hade jag upptäckt i min träning att om jag paddlade med en hjärtrytm mellan 105 och 115 slag per minut, kunde jag paddla länge, länge. Jag kollade konstant på min Garmin klocka. Jag drack och åt regelbundet under resan och tog korta fem minuters pauser varje timme. Det som gjorde det svårt var den konstanta paddlingen på höger sida och trycket på mina ben för att hålla balansen.

Sakta men säkert började Enskär Öarna framträda i horisonten och efter 32 km varav åtta timmars paddling nådde jag destinationen för dagen.

Nu trodde jag att det skulle vara lätt med många öar att vila på och söka skydd, men redan innan jag nådde Snäckö för en sen lunch på en restaurang hade jag starka motvindar. Trots detta njöt jag efter lunch med en 6 km snabb medvindspaddling till mitt nästa nattläger, innan jag svängde österut mot Åbo.

En tidig start ledde mig till Hamnsundet för lunch, men dagen slutade snabbt men positivt när en lokal ålänning tog mig in och gav mig friggebo och middag i skydd från vinden innan åskvädret.

Nästa morgon verkade förhållandena mycket bättre och jag gav mig iväg tidigt. När jag sa adjö och tack till min värdinna överraskade hon mig med en bild från min korsning av Ålands hav från färjan. Hon berättade att jag hade skapat mycket prat bland besättningen, där en av dem var en nära vän till henne.

Nästa dag i motvind hoppade jag mellan öar och paddlade österut i cirka 20 km innan jag hittade en bra tältplats, skyddad från vinden.

Det var kanske för skyddat, då jag tyckte att det nästa morgon verkade lugnare och bestämde mig för att försöka ta mig an nästa öppna korsning på cirka 4 km. Jag kämpade för att hålla min kurs och blåste en kilometer norr om där jag ville vara. Men det verkade vara menat så, eftersom det fanns en skyddad naturlig hamn och små stugor där.

Där i stugan fanns en gästbok på bordet som välkomnade alla till Österskär och uppmanade alla att känna sig som hemma och lämna platsen ren och prydlig som den var. Nedanför fanns ett telefonnummer till en Birgitta, och jag ringde henne. Hon blev mycket glad över mitt besök och välkomnade mig att tillbringa nästa natt i detta lilla avlägsna paradis.

Det regnade och vinden blev starkare, och jag tog det lugnt genom att sova och njöt av dagen.

Här kunde jag se enligt väderprognosen att vindarna skulle vara mildare de kommande dagarna och om två dagar skulle de vända till västlig riktning. Jag såg möjligheten att förflytta mig långsamt österut och sedan göra två långa dagar mot Åbo. Nu kunde jag se mitt slutmål inom räckhåll, efter att ha känt tveksamhet med det aktuella vädret.

På ön Enklinge fick jag färska förnödenheter, vatten och träffade några lokalbor som alla verkade vara kusiner på det sanna ö-viset.

De kommande två dagarna kom solen fram med den västliga vinden som hjälpte mig under de sista 90 kilometerna in till Åbo. Jag timade det precis rätt när jag styrde norrut för de sista 7 kilometerna med vinden bakifrån, vilket gav mig en sista timme av “down wind paddling” ner mot stranden på Ruissalo-ön utanför Åbo, där Roni väntade på mig med en öl!

När jag ser tillbaka på den fysiska och mentala utmaningen, glädjen av att vara ute i naturen och njutningen av att fullfölja en sådan tur, tror jag att det var mer än bara en öl som var en god anledning att korsa Ålands Hav till Åbo.

Utrustning

Här kommer information och förklaring om vad jag tog med mig för överfarten av den veckolånga turen till Åbo, Finland.

Bräda: Mitt val av bräda är den unika Red Paddle Voyager 13’2, och även om jag kan vara partisk eftersom vi representerar varumärket i Sverige, måste jag säga att jag var otroligt glad att ha denna bräda. Och ja, den är uppblåsbar. Jag skulle inte rekommendera en hård bräda eftersom du behöver gå i land ofta, och med den fullt lastad är chanserna stora att du skadar en laminerad bräda.

Andra funktioner som denna bräda inkluderar är två fenor för extra kurshållning, vilket hjälpte dramatiskt med sidovågor och vind. På brädan finns också massor av fästpunkter för packning, inklusive två RAM-fästpunkter för att fästa en GoPro-kamera och Gen 4 nödsändare. Längden på brädan gav mig bra hastighet och bredden en stabil plattform. Även till min förvåning, i vissa förhållanden när jag paddlade, föll jag inte i en enda gång, om det inte var frivilligt för att svalka mig.

När jag lämnade Dala-Floda kontrollerade jag trycket i brädan och ställde det till 22 psi. Jag beslutade att jag inte ens skulle kontrollera det på vägen, eftersom jag bara hade en liten packraft-pump, ifall jag behövde mer luft.  Inte helt oväntat, när jag kontrollerade trycket i slutet av resan var det fortfarande samma tryck 22 psi vid samma lufttemperatur.

Packning: Framtill använde jag en Red Original däckväska för all mat och Primus-köket, väskan är vattentät och lätt att komma åt, och de två fickorna rymmer två flaskor på 750 ml.

Bakom mig hade jag en Red Original 60 liters vattentät packväska för min campingutrustning och kläder, första hjälpen-kit och tillbehör. Sidofickan var perfekt för att hålla min nödraket och nödbloss inom räckhåll.

Vatten: Mitt mål var alltid att fylla på med vatten var tredje dag som mest, vilket innebar att jag skulle behöva en minimimängd på 10 liter generellt sett. Jag fyllde alltid mina tre 750 ml flaskor först och hade sedan cirka 5-7 liter i en stor 10 liters påse som var fäst strax framför mina fötter för att hjälpa till med en bra viktbalans. Under vägen samlade jag vatten från olika hamnar, lokala bönder och ibland kokade jag vatten som jag samlade på öarna. På en typisk dag med 40-50 km paddling under åtta timmar drack jag 4 x 750 ml flaskor vatten, ofta med en lätt sportdryck lösning.

Mat: När jag planerade för den cirka 250 km långa tur, räknade jag med att jag skulle paddla ungefär 40-50 km per dag med bra väder. Så jag planerade för sju dagar med frukost, lunch och middag, all torrmat från Real. Jag åt en gång på en restaurang och med min värd på Boxö, men det fanns två nätter då jag faktiskt åt två måltider för att få tillbaka 1200 kalorier efter att ha förbrukat minst 3000-4000 kalorier på de längre dagarna. Jag hade också ett brett utbud av olika energi- och protein bars att äta varje dag. Vissa morgnar började jag med en Flapjack-cereal bar för att komma igång tidigt.

Jag lagade all mat på ett Primus Lite-kök, litet och effektivt.

På Enklinge var jag inte 100% säker på att jag skulle nå Åbo så snabbt som jag gjorde, så jag fyllde på med enkla förnödenheter och njöt av en kall cola och glass, plus färskt bröd med salami och camembert ost till middag med färska tomater.

Viktigt var att tvinga mig själv att äta när jag var både trött och det var väldigt varmt.

Sömn: Mitt Macpac Microlight en-mans tält var perfekt. Det tog lite plats, väger lite och när det sattes upp ordentligt kunde det stå emot starka vindar. Komplett med en Exped Lite-luftmadrass och en 400 grams Macpac dunsovsäck sov jag gott varje natt.

Kläder: Uppifrån till tårna hade jag en mycket synlig grön keps, ofta med en matchande ljusgrön t-shirt för att synas väl på avstånd. Sedan bar jag vanliga shorts för alla dagar utom en, när jag bar ett par tunna neoprenbyxor, eftersom det var motvind och lite regn. Jag hade också en vind- och vattentät lätt jacka från Macpac som var lätt att packa ner, plus ombyte för kvällarna.

Jag höll alla mina kläder och andra små föremål i flera 5- och 8-liters torrsäckar.

Skor: För mina fötter hade jag ett par Teva-sandaler för de sträckor jag behövde gå, som de 4 km till affären på Enklinge. Jag hade ett par tunna Hiko Contact badskor för simning för att skydda mina fötter. Men generellt sett paddlade jag barfota på brädan eftersom jag föredrar kontakten med brädan och mina fötter får en chans att torka.

Säkerhet

Nödsändare: Som sagt, mitt första hjälpmedel är min Gen4 nödsändare och budbärare som med en live-spårningsfunktion för vänner att följa mina framsteg och för mig att signalera att jag var OK via SMS och e-post. Jag kunde också signalera min supportpersonal för att ordna transport utan att ringa polisen eller räddningstjänsten från den, till exempel om jag satt fast på en ö med dåligt väder och en båttaxi kunde hämta mig.

Min supportperson Göran Gustavsson hade tydliga instruktioner, tillsammans med mina andra vänner om vad de skulle göra om de såg att jag behövde hjälp. Vid aktivering av SOS-funktionen så ser det internationella företaget GEOS, som övervakar alla internationella larm, se mina detaljer och skicka det till Sjöräddningscentralen i Sverige, komplett med kontaktuppgifter till min första kontaktperson (Göran) samt information om mig, min hälsa, kommunikationsformer och avsikter.

Mobiltelefon: Jag har en iPhone 14 Pro som jag kan intyga är vattentät eftersom jag har tappat den många gånger i vår spa-pool. Jag hade ett silikonskal fäst i en snodd, så om jag tappade den skulle jag inte förlora den.

Radio: Dessutom lånade jag en liten handhållen 4W VHF-radio, men använde den aldrig. Jag visste dock att den skulle vara bra på första dagen om jag behövde ringa en båt i närheten för hjälp.

Nödbloss och nödraket: Jag hade även med mig två nödbloss för att signalera att jag befann mig i nöd och för att markera min position om en helikopter behövde hitta mig snabbt efter att jag hade sänt en SOS-signal. Dessutom hade jag en nödraket nära till hands.

Flytväst: På den öppna överfarten bar jag en Stamina flytväst, vilket var perfekt. Den var mycket synlig, gav inget motstånd i min rörlighet och hade fickor för att förvara mina energi bars.

Reservpaddel: Jag tog också med mig en Red Paddle Compact Paddle 5-delad justerbar reservpaddel som jag förvarade under min däckväska i en svart tygpåse, på den lilla chansen att jag skulle bryta min paddel mitt ute i ingenstans.

Navigation: Jag älskar den här delen av en lång resa, jag spenderar timmar med att gå igenom kartorna och planera en rutt, titta på alternativa kurser inklusive vart jag ska paddla när saker inte går som planerat. Jag köpte kartserien från Calazo för Åland och en annan karta för Åbo-området, båda fulla av detaljerad information. Jag använde ett Silva kartfodral för att ha dem framför mig. Jag monterade en Silva 70UN-kompass långt fram på brädan för att det skulle bli enkelt att hålla kursen och att se medan jag paddlade.

Jag markerade min planerade rutt för att göra det lättare att följa när jag paddlade, men detta kopierade jag efter att jag hade planerat allt på Eniro i Sjön-appen, som jag har på min iPhone, iPad och dator. Så jag kunde planera en rutt på en stor skärm, spara den och den fanns på min telefon, plus att jag hade min iPad med mig som också har ett sim-kort som en bra backup och för att hålla koll på min e-post och mitt arbete så bra som möjligt.

För den första stora dagen och överfarten skrev jag ut en skärmdump med rutten, en kurs på 67° och cirka 14 nautiska mil till den första ön i en rak linje, men jag kollade på min telefon med appen för mina kurser och såg att jag också blåstes söderut långsamt, så därför den kurviga kursen. Jag kunde också se detta med den livespårning från min SPOT Gen4.

Efter det kunde jag läsa öarna ganska bra och använda min Silva-kompass fäst framåt. Och ibland, när solen var i ögonen, kollade jag min kurs på appen, tittade på kompassen och ett landmärke och navigerade efter det. Jag kom av min kurs bara en gång, det var en sen eftermiddag, jag hade en fin medvind och jag dagdrömde helt enkelt bort en kilometer ur kurs.

Reparations-kit: Jag bar med mig en liten reparationssats med lim, gorilla tejp, sandpapper osv, för att göra en reparation om jag fick en punktering.

Pump: För att spara plats tog jag en ¾ lång packraft-pump och bytte ut tryckmätaren mot en från en Red Paddle-pump och testade att den kunde klara av 25 psi.

Övrigt: Andra föremål inkluderade två power banks, en liten gasbehållare i reserv, solkräm, en handkompass, en pannlampa och en kniv.

Och hur tog jag mig tillbaka till Sverige? Tja, jag lockades av att paddla tillbaka med en väntad storm de kommande dagarna som skulle ge mycket stark medvind, men nej, istället valde jag att ta färjan hem. Brädan sålde jag snabbt till min vän, och innan jag visste ordet av var jag tillbaka i Sverige inom en halv dagsresa.